Channa Bankier, Självporträtt med hatt, 1975
Samtalet med konstnären Channa Bankier var en drömintervju jag längtat länge efter att få göra. För mig är hon starkt förknippad med min barndoms somrarna på Gotland. Vårt samtal spelades in hemma hos henne och du kan höra det i podden Tonträff för konst. (Finns på Spotify, iTunes etc.)
Intervju med Channa Bankier i hennes hem.
Vem är Channa Bankier? Eller kanske ska jag uttrycka det så här: hur upplevde jag och min kusin Lotta henne när vi träffade henne ute på landet på norra Gotland på 70-talet? Jo, för mig och Lotta var Channa en färgstark och rebellisk person.
Tänk er själva, en hippie som skapade konst. I intervjun kan ni höra att jag fortfarande blir rätt generad när jag pratar om vad många av konstverken föreställer. Se gärna på Channas fina konstverk på hennes sajt: channabankier.com När jag pratade med Channa på telefon efter intervjun, beskrev hon sig som att hon nog varit för mig och min kusin Lotta, ungefär som Pippi Långstrump var för Tommy och Annika. Det tycker jag var en träffsäker beskrivning.
Föräldrar som överlevt förintelsen
Något jag funderade mycket över innan intervjun, var hur Channa präglats av att hon är dotter till föräldrar som överlevde förintelsen. Hon berättade om den starka livsglädjen som fanns hos de som överlevt förintelsen. Samtidigt blandades det med minnen av ofattbara grymheter och saknaden över släkt och vänner som hade mördats. Hon berättade också om den kulturella rikedom det innebar att alltid ha gått mellan olika kulturer: den judiska och den svenska, samt om fördelarna med den språkliga mångfalden hon fick under uppväxten.
Channas Bankiers konst
Channa Bankiers konst sticker ut. För mig var det intressant att höra vad hon inspirerats av. Hon har hämtat inspiration från bilder från många olika kulturer och utifrån det skapat sin egna högst personliga stil. När jag klev på hemma hos henne såg jag att hon har ett hem där hon friskt har blandat olika religiösa och mytologiska symboler. Hon hade också satt igång små discolampor. Såklart drog det igång tankarna i mitt huvud. Hur hon själv ser på symbolerna hon omger sig med pratade vi om. För mig var det trevligt och intressant att träffa Channa och till slut få veta mer om konsten och konstnären som var en så stor del av min och min kusin Lottas barndoms somrar. Ett samtal som innehåller skratt och gråt.
Text: Lars Carlén