Anna Laestadius Larsson har skrivit ”Hilma: en roman om gåtan Hilma af Klint”. I ett avsnitt av podcasten Tonträff för konst berättar hon hur hon gjorde research och skrev boken. Foto: Anna-Lena Ahlström

Anna Laestadius Larsson har skrivit flera böcker som nått en bred publik. Dessutom har hon varit journalist under många år. Jag läste hennes bok ” Hilma: en roman om gåtan Hilma af Klint” för att jag är intresserad av konst och också hört en del om andlighetens betydelse i Hilma af Klints skapande.

När jag läste boken blev jag allt mer intresserad av betydelsen som Hilma af Klints andliga sökande hade för hennes konstnärskap. I boken beskrivs hur nyandligheten hade ett stort genomslag bland dåtidens ”fina folk” i Stockholm. För mig blev boken en ögonöppnare för flera aspekter under tidsepoken då Hilma levde och verkade, hon föddes 1862 och dog 1944. Efter att ha läst boken ville jag framför allt ta reda på mer om det nyandliga sökandet som fick ett så stort genomslag under epoken som beskrivs. När jag rör mig i dagens Stockholm tycker jag det är uppenbart hur mycket av det som då var ny och omvälvande andlighet, har fått en bred spridning med en bred folklig förankring. Visst har en del rörelser och företeelser försvunnit, men en hel del lever kvar.

Författarens research och drivkrafter

När jag träffade Anna Laestadius Larsson för intervjun kom vi in på hur hon gjorde research för boken. För det var uppenbart att det var mycket som hon var tvungen att sätta sig in i för att kunna skriva boken, som hur det var att leva under 1800-talets sista hälft och 1900-talets första hälft. Dessutom är de andliga inriktningarna som beskrivs i boken något som i varje fall jag har svårt att hålla isär eftersom det var så många olika sådana rörelser som fick spridning under perioden. Och sedan det där med att göra research kring andlighet, hur gjorde författaren det? Jo, på ett mycket handgripligt sätt. En annan uppenbar utmaning var att Anna Laestadius är författare och journalist, men skrev om en kvinnlig konstnär, så hur upplevde hon det var att skriva om någon som arbetade med att måla, när hon själv inte ägnar sig åt att måla? Eftersom det här är en roman, undrade jag också hur Anna Laestadius Larsson gör när hon skriver om historiska personer, alltså: hur mycket måste gå att belägga och vad upplever hon att hon får fantisera ihop för att få till en bra berättelse? Till sist: vilka är Anna Lastadius Larssons egna drivkrafter för att skriva böcker? Något hon tar upp när hon svarar är att hon skriver HerStory.

Det personliga varumärket Hilma af Klint

Det blir också ett råd kring varumärkesbyggande för konstnärer. Bland mycket annat intressant om Hilma af Klint ser jag henne som en person som skapade ett urstarkt internationellt uppskattat personligt varumärke, även om det begreppet inte ens var uppfunnet när hon verkade. Lite längre fram 2021 kommer jag att publicera ytterligare ett avsnitt om Hilma af Klint i podcasten Tonträff för konst. Dessutom har jag börjat läsa boken ”Concerning the spiritual in art” av Wassily Kandinsky, och får ser om den ger mig klarheter eller ökad förvirring kring nyandligheten i västvärlden under 1800-talets sista hälft och 1900-talets första hälft.

Text: Lars Carlén