Julie Otsukas bok ”Vi kom över havet” kommer nog nå dina känslor. Foto: Lars Carlén
Jag föredrar korta böcker. Helt enkelt för att det ger mig mer att läsa böcker där författare har strukit det som kunde ha blivit tjatigt och också avlägsnat långtråkiga stickspår. I den korta boken ”Vi kom över havet” lyckas Julie Otsuka förmedla hur kvinnorna som flyttade från Japan till USA under några årtionden under 1900-talets första hälft och hade sett fram emot en ljus framtid, oftast fick uppleva fruktansvärda besvikelser. Situationerna som beskrivs är på många sätt på gränsen till vad som över huvud taget är möjligt att uthärda för människor. När jag läste boken levde jag mig lätt in i kvinnornas tillvaro. Att det kändes så enkelt för mig att leva mig in boken, trots att jag bor i ett annat land, kommer från ett annat land, lever i en annan tid och har ett annat kön än de boken handlar om, är för mig bevis för att författaren lyckats beskriva känslor som är allmänmänskliga. Även om jag inte har upplevt det boken handlar om, kan jag ändå förstå hur rädd, utstött, misstänkliggjord, ledsen, lurad, uppgiven, panikslagen och skamsen jag skulle ha känt mig om det varit jag som utsatts för det som beskrivs.
Under tiden jag läste boken fick jag känslan av att den här författaren verkar ha satt sig in ordentligt i vad kvinnorna upplevde. Julie Otsuka har blivit intervjuad i flera olika poddar och jag har lyssnat på några poddavsnitt där det är tydligt att hon har lagt ner mycket tid på att sätta sig in i det hon skrivit om. Hennes föräldrar invandrade från Japan till USA. I en intervju i en podd kom det dessutom fram att hon från början hade planerat att bli konstnär, men istället blev hon författare. Personligen påminde mig den här läsupplevelsen om hur det var när jag läste Per Anders Fogelströms Stockholmsserie, för på ett liknande sätt som att jag levde mig in i en helt annan tidsepok när jag läste Fogelström, hände samma sak när jag läste den här boken. Det här känns genuint och väcker starka känslor.
Text: Lars Carlén